Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna – case of Christian Democratic People ’ s Party mot Moldavien (nr. 2) (2010)
mål av kristdemokratiska Folkpartiet mot Moldavien(nr 2)
(ansökan nr 25196/04)
dom
STRASBOURG
2 februari 2010
slutlig
02/05/2010
denna dom kommer att bli slutgiltig under de omständigheter som anges i artikel 44 2 i konventionen. Det kan bli föremål för redaktionell revision.
i fallet med kristdemokratiska Folkpartiet mot Moldavien (nr. 2),
Den Europeiska Domstolen för de Mänskliga Rättigheterna (Fjärde Avsnittet), sitter som en avdelning består av:
Nicolas Bratza, Vd,
Lech Garlicki,
Ljiljana Mijović,
David Thór Björgvinsson,
Ján Šikuta,
Päivi Hirvelä,
Mihai Poalelungi, domare,
och Fatoş Aracı, Biträdande Avsnitt Registrator,
efter att Ha diskuterat i privat den 12 januari 2010,
Levererar följande dom, som antogs på den dagen:
FÖRFARANDE
1. Ärendet har sitt ursprung i en ansökan (nr. 25196/04) mot Republiken Moldavien inkom till domstolen i enlighet med artikel 34 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad konventionen) av kristdemokratiska Folkpartiet (nedan kallat den sökande parten) den 26 maj 2004.
2. Den sökande företräddes av v Nagacevschi, en advokat som praktiserar i Chi Aucorisin. Den moldaviska regeringen (”regeringen”) representerades av deras Agent, V. Grosu.
3. Den sökande parten hävdade särskilt att dess rätt till mötesfrihet hade kränkts.
4. Den 4 April 2008 beslutade fjärde sektionens ordförande att anmäla ansökan till regeringen. Det beslöts också att pröva huruvida ansökan är välgrundad samtidigt som den kan tas upp till sakprövning (artikel 29-3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).
fakta
I. omständigheterna i fallet
5. De kristdemokratiska Folkpartiet (”CDPP”) är ett politiskt parti i Republiken Moldavien som var representerat i parlamentet och var i opposition vid tidpunkten för händelserna.
6. Den 3 December 2003 ansökte den ansökande parten hos kommunfullmäktige i Chi Chubbi-provinsen om tillstånd att hålla en protestdemonstration på torget i den stora nationalförsamlingen, framför Regeringsbyggnaden, den 25 januari 2004. Enligt ansökan avsåg organisatörerna att uttrycka synpunkter på hur de demokratiska institutionerna i Moldavien fungerar, respekten för de mänskliga rättigheterna och den Moldo-ryska konflikten i Transdniestrien.
7. Den 20 januari 2004 avslog kommunfullmäktige i Chi Auclusin i Uganda den sökande partens begäran med motiveringen att ”den hade övertygande bevis på att det under mötet kommer att bli samtal till ett krig av agression, etniskt hat och offentligt våld”.
8. Den sökande parten ifrågasatte avslaget i domstol och hävdade bland annat att de skäl som kommunfullmäktige åberopade var helt grundlösa.
9. Den 23 januari 2004 avslog hovrätten i Chi Aucoriin i Uganda den klagande partens talan. Domstolen fann att kommunfullmäktiges vägran att godkänna CDPP: s demonstration var motiverad eftersom broschyrerna som sprids av den innehöll sådana slagord som ”nere med Voronins totalitära regim” och ”nere med Putins ockupationsregim”. Enligt Hovrätten utgjorde dessa slagord en uppmaning till en våldsam störning av den konstitutionella regimen och till hat mot det ryska folket. I detta sammanhang erinrade domstolen om att demonstranterna under en tidigare demonstration som anordnades av den sökande parten för att protestera mot den ryska militärens närvaro i Transdniestrien brände en bild av Ryska federationens President och en rysk flagga.
10. Den klagande parten överklagade ovannämnda beslut och hävdade bland annat att de ifrågasatta parollerna inte rimligen kunde ha tolkats som en uppmaning till ett våldsamt störtande av regeringen eller som en uppmaning till etniskt hat och att vägran att godkänna mötet utgjorde ett brott mot dess rättigheter garanterade i artiklarna 10 och 11 i konventionen.
11. Den 21 April 2004 avslog Högsta domstolen den klagande partens överklagande och bekräftade hovrättens dom.
II. RELEVANT NATIONELL LAG
12. De relevanta bestämmelserna i Församlingslagen av den 21 juni 1995 har följande lydelse:
”avsnitt 6
(1) församlingar ska genomföras fredligt, utan någon form av vapen, och ska säkerställa skyddet för deltagarna och miljön, utan att hindra normal användning av allmänna motorvägar, vägtrafik och drift av ekonomiska företag och utan att degenerera till våldshandlingar som kan äventyra den allmänna ordningen och den fysiska integriteten och livet för personer eller deras egendom.
avsnitt 7
sammansättningar ska avbrytas under följande omständigheter:
(a) förnekande och förtal av staten och folket;
(b) uppmaning till krig eller aggression och uppmaning till hat på etniska, ras eller religiösa grunder;
c) uppmaning till diskriminering, territoriell separatism eller offentligt våld;
d) handlingar som undergräver den konstitutionella ordningen.
avsnitt 8
(1) församlingar kan genomföras på torg, gator, parker och andra offentliga platser i städer, städer och byar, och även i offentliga byggnader.
(2) Det skall vara förbjudet att genomföra en församling i byggnaderna hos offentliga myndigheter, lokala myndigheter, åklagarmyndigheter, domstolar eller företag med väpnad säkerhet.
(3) Det är förbjudet att föra församlingar:
(a) inom femtio meter från parlamentsbyggnaden, Moldaviens Presidents bostad, regeringens säte, författningsdomstolen och Högsta domstolen;
b) inom tjugofem meter från den centrala förvaltningsmyndighetens byggnader, lokala myndigheter, domstolar, åklagarmyndigheter, polisstationer, fängelser och institutioner för social rehabilitering, militära anläggningar, järnvägsstationer, flygplatser, sjukhus, företag som använder farlig utrustning och maskiner samt diplomatiska institutioner.
(4) fritt tillträde till de institutioners lokaler som förtecknas i underavsnitt (3) skall garanteras.
(5) de lokala myndigheterna får, om organisatörerna är överens om det, inrätta platser eller byggnader för permanenta församlingar.
Avsnitt 11
(1) senast femton dagar före dagen för församlingen ska arrangören lämna in en anmälan till kommunfullmäktige, vars förlaga anges i bilagan som utgör en integrerad del av denna lag.
(2) i förhandsanmälan ska följande anges:
(a) namnet på arrangören av församlingen och syftet med församlingen;
(b) datum, starttid och sluttid för församlingen;
(c) platsen för församlingen och tillträdes-och returvägarna;
(d) det sätt på vilket församlingen ska äga rum;
(e) Ungefärligt antal deltagare;
(f) de personer som ska säkerställa och svara för församlingens Sunda uppförande;
(g) de tjänster som arrangören av församlingen ber kommunfullmäktige att tillhandahålla.
(3) om situationen så kräver, kan kommunfullmäktige ändra vissa aspekter av förhandsanmälan med samtycke av arrangören av församlingen.”
Avsnitt 12
(1) förhandsanmälan ska granskas av den lokala regeringen i staden eller byn senast 5 dagar före dagen för församlingen.
(2) när förhandsanmälan behandlas vid ett ordinarie eller extra möte i kommunfullmäktige ska diskussionen behandla form, tidsplan, plats och andra villkor för församlingens genomförande och det beslut som fattas ska ta hänsyn till den specifika situationen.
(…)
(6) de lokala myndigheterna kan avslå en ansökan om att hålla en församling endast om de efter att ha hört polisen har fått övertygande bevis för att bestämmelserna i avsnitten 6 och 7 kommer att brytas med allvarliga konsekvenser för samhället.
Avsnitt 14
(1) ett beslut om avslag på ansökan om att hålla en församling ska motiveras och läggas fram skriftligen. Den ska innehålla skäl för att vägra att utfärda tillståndet…
avsnitt 15
(1) arrangören av församlingen kan bestrida i förvaltningsdomstolarna kommunens vägran.”
LAGEN
13. Den sökande parten klagade över att vägran att godkänna dess protest kränkte dess rätt till frihet för fredliga sammankomster enligt artikel 11 i konventionen, som föreskriver:
”1. Var och en har rätt till frihet för fredliga sammankomster och till föreningsfrihet med andra, inklusive rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.
2. Det får inte finnas några restriktioner för utövandet av dessa andra rättigheter än sådana som föreskrivs i lag och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till Nationell säkerhet eller allmän säkerhet, för att förebygga oordning eller brott, för att skydda hälsa eller moral eller för att skydda andras rättigheter och friheter. Denna artikel skall inte hindra att medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller statens administration inför lagliga restriktioner för utövandet av dessa rättigheter.”
I. upptagande till sakprövning
14. Förstainstansrätten anser att denna ansökan ger upphov till faktiska och rättsliga frågor som är tillräckligt allvarliga för att de skall kunna avgöras av en prövning av sakförhållandena och att det inte har fastställts några grunder för att förklara det otillåtligt. Domstolen förklarar därför att ansökan kan tas upp till prövning. I enlighet med sitt beslut om att tillämpa artikel 29 i konventionen (se punkt 4 ovan) kommer domstolen omedelbart att överväga dess meriter.
II. påstådd överträdelse av artikel 11 i konventionen
A. parternas argument
15. Den sökande parten hävdade att ingripandet av dess rätt till mötesfrihet inte syftade till ett legitimt syfte och inte var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.
16. Regeringen godtog att det har förekommit ett ingrepp i sökandens rättigheter enligt artikel 11 i konventionen. Denna inblandning föreskrevs emellertid i lag, nämligen av Församlingslagen, eftersträvade ett legitimt mål och var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.
17. När det gäller det legitima syftet hävdade regeringen att ingripandet var motiverat eftersom det eftersträvade nationell säkerhet och allmän ordning. Enligt regeringens uppfattning kunde hållandet av demonstrationen framför regeringen ha lett till spänningar mellan kommunistpartiets majoritetsväljare och kandidatpartiets minoritetsväljare och degenererat till våldshandlingar. Dessutom utgjorde den sökande partens uppmaningar om den ”ryska ockupationen av Moldavien” en anstiftan till ett krig av aggression och hat mot ryssarna. När det gäller proportionaliteten i inblandningen i det legitima målet hävdade regeringen att intresset för majoritetsväljarna som hade röstat på kommunistpartiet segrade över minoritetsväljarna som hade röstat på det sökande partiet. Vid begränsningen av sökandens mötesfrihet tog myndigheterna dessutom hänsyn till Moldaviens intresse för att upprätthålla goda bilaterala förbindelser med Ryska federationen.
B. domstolens bedömning
18. Det är ostridigt mellan parterna, och domstolen instämmer, att beslutet att avslå den sökandes ansökan om att hålla en demonstration den 25 januari 2004 utgjorde ”myndighets inblandning” i sökandens rätt till mötesfrihet enligt artikel 11 första stycket. En sådan inblandning kommer att innebära en överträdelse av artikel 11 om den inte är ”föreskriven i lag”, har ett syfte eller mål som är legitima enligt punkt 2 i artikeln och är ”nödvändigt i ett demokratiskt samhälle” för att uppnå sådana mål eller mål.
19. Parterna bestrider inte att ingripandet var lagligt i den mening som avses i artikel 11 i konventionen. Samtidigt var de oense om huruvida störningen tjänade ett legitimt mål. Domstolen anser av de skäl som anges nedan att det inte är nödvändigt att besluta om denna punkt och kommer att fokusera på proportionaliteten i ingripandet.
20. Revisionsrätten erinrar om att den många gånger i sina domar har förklarat att demokrati inte bara är ett grundläggande inslag i den europeiska allmänna ordningen utan att konventet har utformats för att främja och upprätthålla idealen och värderingarna i ett demokratiskt samhälle. Demokratin, som domstolen har betonat, är den enda politiska modellen som övervägs i konventet och den enda som är förenlig med den. Med stöd av ordalydelsen i artikel 11 andra stycket och i artiklarna 8, 9 och 10 i konventionen är den enda nödvändighet som kan motivera en inblandning i någon av de rättigheter som fastställs i dessa artiklar en nödvändighet som kan göra anspråk på att komma från ett ”demokratiskt samhälle” (se Refah Partisi (the Welfare Party) m. fl. mot Turkiet, nr 41340/98, 41342/98 , 41343/98 och 41344/98, kapitel 86-89, Europakonventionen 2003-II och Kristdemokratiska Folkpartiet mot Moldavien, nr 28793/02, Europakonventionen 2006-II).
21. Med hänvisning till kännetecknen för ett ”demokratiskt samhälle” har revisionsrätten lagt särskild vikt vid pluralism, tolerans och vidsynthet. Domstolen har i detta sammanhang hävdat att även om enskilda intressen ibland måste underordnas en grupps intressen, innebär demokrati inte bara att majoritetens åsikter alltid måste råda: en balans måste uppnås som säkerställer en rättvis och korrekt behandling av minoriteter och undviker missbruk av dominerande ställning (se Young, James och Webster mot Förenade Kungariket, 13 augusti 1981, 63, Serie A nr 44, och Chassagnou m. fl. v. Frankrike , nr. 25088/94, 28331/95 och 28443/95, 112, Europakonventionen 1999-III).
22. När revisionsrätten genomför sin granskning enligt artikel 11 är det inte revisionsrättens uppgift att ersätta de berörda nationella myndigheternas egen åsikt utan att i enlighet med artikel 11 granska de beslut som de har fattat efter eget gottfinnande. Detta betyder inte att det måste begränsa sig till att fastställa om den svarande staten utövade sitt utrymme för skönsmässig bedömning rimligt, noggrant och i god tro; den måste undersöka den inblandning som klagas mot bakgrund av ärendet som helhet och avgöra om det var ”proportionellt mot det legitima syftet” och om de skäl som de nationella myndigheterna åberopade för att motivera det är ”relevanta och tillräckliga”. Därvid måste domstolen förvissa sig om att de nationella myndigheterna tillämpade normer som överensstämde med principerna i artikel 11 och dessutom att de grundade sina beslut på en godtagbar bedömning av relevanta fakta (Se, United Communist Party of Turkey m. fl. v. Turkiet, den 30 januari 1998, nr 47, rapporter om domar och avgöranden 1998-I).
23. Alla som har för avsikt att anordna en fredlig demonstration har rätt till mötesfrihet. Möjligheten till våldsamma motdemonstrationer eller möjligheten att extremister med våldsamma avsikter ansluter sig till demonstrationen kan inte som sådan ta bort denna rättighet (se Plattform ”Austria” mot Österrike, dom av den 21 juni 1988, 32, Serie A nr 139). Ansvaret för att bevisa de våldsamma intentionerna hos arrangörerna av en demonstration ligger hos myndigheterna.
24. Med tanke på de politiska partiernas viktiga roll för att demokratin ska fungera väl ska de undantag som anges i artikel 11, när det gäller politiska partier, tolkas strikt.endast övertygande och tvingande skäl kan motivera begränsningar av sådana parters friheter som garanteras i artikel 11. För att avgöra om det finns en nödvändighet i den mening som avses i artikel 11 IC 2 har de fördragsslutande staterna endast ett begränsat utrymme för uppskattning, vilket går hand i hand med en rigorös europeisk övervakning (se Socialist Party m. fl. v. Turkiet, den 25 maj 1998, 50, rapporter 1998-III). Även om yttrandefriheten är viktig för alla, är det särskilt så för en vald representant för folket. Han representerar sina väljare, uppmärksammar deras bekymmer och försvarar sina intressen. Följaktligen kräver ingripanden i yttrandefriheten för en parlamentsledamot från oppositionen att revisionsrätten skall granskas närmast (se Castells mot Spanien, den 23 April 1992, den 42 augusti, Serie A nr 236).
25. Domstolen har ofta upprepat att konventionen är avsedd att garantera rättigheter som inte är teoretiska eller illusoriska, men praktiska och effektiva (se Artico mot Italien, dom av den 13 maj 1980, Kapitel 33, Serie A nr 37). Av detta följer att konstaterandet att en verklig och effektiv respekt för förenings-och mötesfriheten inte kan reduceras till en ren skyldighet för staten att inte ingripa; en rent negativ uppfattning skulle inte vara förenlig med syftet med artikel 11 eller Med Konventionens i allmänhet. Det kan således finnas positiva skyldigheter att säkerställa ett effektivt åtnjutande av rätten till förenings-och mötesfrihet (se Wilson, National Union of Journalists m. fl.mot Förenade Kungariket, nr. 30668/96, 30671/96 och 30678/96, 21, Europakonventionen 2002-V), även när det gäller relationerna mellan enskilda personer (se Plattform ”2002 f. Det åligger därför offentliga myndigheter att garantera att ett politiskt parti fungerar väl, även när det chockar eller kränker personer som motsätter sig de tankar eller påståenden som det försöker främja. Deras medlemmar måste kunna hålla möten utan att behöva frukta att de kommer att utsättas för fysiskt våld av sina motståndare. En sådan rädsla skulle kunna avskräcka andra föreningar eller politiska partier från att öppet uttrycka sina åsikter om mycket kontroversiella frågor som påverkar samhället.
26. När det gäller omständigheterna i förevarande mål noterar domstolen att CDPP vid den materiella tiden var ett parlamentariskt oppositionsparti i minoritet med cirka tio procent av platserna i parlamentet, medan majoriteten kommunistpartiet hade cirka sjuttio procent av platserna. Ingripandet gällde en demonstration där det ansökande partiet avsåg att protestera mot påstådda antidemokratiska övergrepp som begåtts av regeringen och mot den ryska militära närvaron i den transnistriska regionen Moldavien. Med tanke på allmänhetens intresse för yttrandefrihet i sådana frågor och det faktum att det sökande partiet var ett oppositionellt parlamentariskt politiskt parti, anser domstolen att statens uppskattningsmarginal var motsvarande snäv och att endast mycket tvingande skäl skulle ha motiverat ingripandet av CDPP: s rätt till yttrandefrihet och mötesfrihet.
27. Domstolen konstaterar att kommunfullmäktige i Chi-provinsen och de inhemska domstolarna ansåg att parollerna ”ned med Voronins totalitära regim” och ”ned med Putins ockupationsregim” motsvarade uppmaningar till ett våldsamt störtande av den konstitutionella regimen och till hat mot det ryska folket och en anstiftan till ett krig mot agression mot Ryssland. Domstolen konstaterar att sådana slagord bör förstås som ett uttryck för missnöje och protest och är inte övertygad om att de rimligen kan betraktas som en uppmaning till våld även om de åtföljs av förbränning av flaggor och bilder av ryska ledare. Domstolen erinrar om att även sådana former av protest som aktivt fysiskt hinder för jakt ansågs vara ett uttryck för ett yttrande (se Steel m. fl.mot Förenade Kungariket, 23 September 1998, 92, rapporterna 1998-VII , Hashman och Harrup mot Förenade Kungariket, nr 25594/94, 28, Europakonventionen 1999-VIII). I förevarande mål finner domstolen också att den klagande partens paroller, även om de åtföljdes av förbränning av flaggor och bilder, var en form av yttrande i en fråga av stort allmänintresse, nämligen närvaron av ryska trupper på Moldaviens territorium. Domstolen erinrar i detta sammanhang om att yttrandefriheten inte bara avser” information ”eller” ideer ” som mottagits positivt eller betraktas som oförargliga eller som en fråga om likgiltighet, utan också sådana som kränker, chockar eller stör (se Jersild mot Danmark, den 23 September 1994, 31, Serie A nr. 298). Domstolen är följaktligen inte övertygad om att de ovannämnda skäl som de nationella myndigheterna åberopat för att vägra den sökande partens tillstånd att visa kan anses vara relevanta och tillräckliga i den mening som avses i artikel 11 i konventionen.
28. I sina beslut förlitade sig de inhemska myndigheterna också på risken för konflikter mellan demonstranterna och regeringspartiets anhängare. Domstolen anser att även om det fanns en teoretisk risk för våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranterna och kommunistpartiets anhängare, var det polisens uppgift att stå mellan de två grupperna och säkerställa allmän ordning (Se punkt 25 ovan). Detta skäl för att vägra tillstånd kunde därför inte anses vara relevant och tillräckligt även i den mening som avses i artikel 11 i konventionen.
29. Domstolen erinrar om att det sökande partiet under 2002 hade ett flertal fredliga protestdemonstrationer som inte hade förekommit några våldsamma sammandrabbningar (Se, domen i det ovannämnda målet Christian Democratic People ’ s Party mot Moldavien, domen i det ovannämnda målet ro Askorbica m. fl.mot Moldavien, nr 25230/02, 25203/02, 27642/02, 25234/02 och 25235/02, den 27 mars 2008). Under sådana omständigheter anser domstolen att det i den klagande partens talan inte fanns något som tyder på att den avsåg att störa den allmänna ordningen eller söka en konfrontation med myndigheterna eller med regeringspartiets anhängare (se Hyde Park m. fl.mot Moldavien, nr 33482/06, 30, 31 mars 2009).
30. Följaktligen drar domstolen slutsatsen att ingripandet inte motsvarade ett pressande socialt behov och inte var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Det har skett en överträdelse av artikel 11 i konventionen.
III. TILLÄMPNING AV ARTIKEL 41 I KONVENTIONEN
31. Artikel 41 i konventionen föreskriver:
”om domstolen finner att det har skett en överträdelse av konventionen eller protokollen till denna, och om den berörda höga fördragsslutande partens interna lag endast tillåter partiell ersättning, ska domstolen vid behov ge den skadelidande rättvis tillfredsställelse.”
A. Skada
32. Sökanden hävdade 3,000 Euro (EUR) för moralskada.
33. Regeringen var oense och hävdade att beloppet var överdrivet och ogrundat.
34. Domstolen tilldelar den sökande parten hela det begärda beloppet.
B. Kostnader och utgifter
35. Sökandena begärde också 1 098,05 euro för de kostnader och utgifter som uppkommit vid de nationella domstolarna och domstolen.
36. Regeringen ifrågasatte beloppet och hävdade att det var överdrivet.
37. Domstolen beviljar 1 000 euro för kostnader och utgifter.
C. dröjsmålsränta
38. Revisionsrätten anser att dröjsmålsräntan bör baseras på Europeiska centralbankens utlåningsränta, till vilken tre procentenheter ska läggas.
AV DESSA SKÄL, DOMSTOLEN ENHÄLLIGT
1. Förklarar ansökan tillåtlig;
2. Anser att det har skett en överträdelse av artikel 11 i konventionen;
3. Har
(a) att svarandestaten ska betala sökanden, inom tre månader från den dag då domen blir slutgiltig i enlighet med artikel 44 2 i konventionen, följande belopp, som ska omvandlas till svarandestatens valuta till den kurs som gäller vid avvecklingsdagen:
(i) 3 000 euro (tre tusen euro) för icke-ekonomisk skada plus eventuell skatt som kan tas ut på detta belopp;
ii) 1 000 euro(tusen euro) för kostnader och utgifter plus eventuell skatt som kan tas ut av sökanden på detta belopp;
b) att från utgången av de ovan nämnda tre månaderna fram till avveckling skall enkel ränta betalas på ovanstående belopp till en ränta som motsvarar europeiska centralbankens utlåningsränta under betalningsperioden plus tre procentenheter;
4. Avfärdar resten av sökandens krav på bara tillfredsställelse.
utfärdad på engelska och underrättad skriftligen den 2 februari 2010 i enlighet med artikel 77 i artikel 2 och artikel 3 i rättegångsreglerna.
fato Portugulic Arac Portuguese Nicolas Bratza
biträdande Registrator President
kristdemokratiska Folkpartiet mot Moldavien (nr 2) dom