Platsskapande är en central aktivitet för kristna grupper. Ändå innehåller den vetenskapliga litteraturen lite jämförande samtal om lokala kristna teorier om plats. Denna artikel ’tänker över’ tio etnografiska beskrivningar av evangeliska samhällen för att uppmärksamma vad dessa kristna uppmärksamma i deras vardagliga plats-making. Den diskuterar sju problematik som ofta återkommer i evangelisk platsarbete (nämligen språklig, materiell, tidsmässig, personlighet, translokal, transcendent och världslig oro). Denna analys nyanserar nuvarande antropologiska debatter om protestantisk materialitet, temporalitet och personlighet. Artikeln hävdar att en central grundsats i Evangeliska platsskapande är att samtidigt ta isär och sammanföra tro och plats. Detta resulterar i en samtidig sammansmältning och’ unfusing ’ av situation och inställning, som inte kan märkas antingen dis-placering eller grundlig placering. Mer allmänt, evangelisk platsskapande ger ett modernt exempel på avskräckande som skiljer sig från platslös-ness. Det talar också till det komplexa samspelet mellan ideal, intentionalitet och handlingsfrihet.