klustret av differentiering (CD) är ett protokoll som används för identifiering och undersökning av cellytmolekyler närvarande på leukocyter. CD-molekyler kan verka på många sätt, ofta som receptorer eller ligander (molekylen som aktiverar en receptor) som är viktiga för cellen. En signalkaskad initieras vanligtvis, vilket förändrar cellens beteende (se cellsignalering). Vissa CD-proteiner spelar ingen roll i cellsignalering, men har andra funktioner, såsom celladhesion. Det finns cirka 250 olika proteiner.
CD-nomenklaturen föreslogs och fastställdes i den 1: A internationella Workshopen och konferensen om humana Leukocytdifferentieringsantigener (HLDA). Detta system var avsett för klassificering av de många monoklonala antikropparna (mAbs) som genererades av olika laboratorier runt om i världen mot epitoper på leukocyternas ytmolekyler (vita blodkroppar). Sedan dess har dess användning expanderat till många andra celltyper, och mer än 320 CD unika kluster och subkluster har identifierats. Den föreslagna ytmolekylen tilldelas ett CD-nummer när två specifika monoklonala antikroppar (mAb) visas binda till molekylen. Om molekylen inte har karakteriserats väl eller bara har en mAb, ges den vanligtvis den preliminära indikatorn ”w” (som i ”CDw186”).
CD-systemet används ofta som cellmarkörer; detta gör att celler kan definieras baserat på vilka molekyler som finns på deras yta. Dessa markörer används ofta för att associera celler med vissa immunfunktioner eller egenskaper. Medan man använder en CD-molekyl för att definiera populationer är ovanligt (även om några exempel finns), har kombinationsmarkörer tillåtit celltyper med mycket specifika definitioner inom immunsystemet.
reaktivitet hos de vanligaste antikropparna (CD-markörer) som används vid Flödescytometrisk utvärdering av Hematolymphoida neoplasmer:
antikropp (CD) | reaktivitet |
CD1a | tymocyter och omogna T-celler |
CD2 | T-celler, stora granulära lymfocyter (LGL), NK-celler, vissa APL, neoplastiska mastceller |
CD3 | T-celler, primärt effusionslymfom |
CD4 | T-celler( hjälpare / inducerare), monocyter, myeloblaster, NK-celllymfom |
CD5 | T-celler, B-CLL/ SLL, MCL |
CD7 | T-celler, vissa myeloblasts |
CD8 | T cells (suppressor/cytotoxic), large granular lymphocytes (LGL) |
CD10 | Follicle center cells, FL, some DLBCL, pre-B-ALL, pre-T-ALL, thymocytes, BL |
CD11b | Granulocytes, monocytes |
CD11c | Monocytes, HCL, LGL, activated T cells, MZL |
CD13 | Myeloid cells, rare pre-B-ALL |
CD14 | Monocytes |
CD15 | Granulocytes, Hodgkin’s lymfom |
CD16 | granulocyter, NK-celler, LGL |
CD19 | B-celler, pre B-ALL, delmängd av AML (AML1 / ETO med t (8;21)) |
CD20 | B-celler, sällsynta myelom i plasmaceller |
CD22 | B-celler |
CD23 | B-CLL/ SLL, plasmaceller, follikulära dendridiska celler |
CD25 | HCL, delmängd av B-och T-celllymfom |
CD30 | Hodgkins lymfom, anaplastiskt storcellslymfom, delmängd av DLBCL, delmängd av B – cellslymfom |
CD33 | myeloida celler, sällsynt pre B-ALL, sällsynt blastiskt nk-lymfom |
CD34 | myeloblaster, lymfoblaster, endotelceller |
CD38 | plasmaceller, aktiverade T-och B-celler, delmängd B-CLL/ SLL, epitelceller |
CD41 | megakaryocyter |
CD43 | myeloida celler, T-cellslymfom, pre B ALL, pre T ALL, B – cellslymfom( delmängd), plasmaceller |
CD56 | NK-celler, LGL |
CD57 | NK-celler, LGL |
CD61 | megakaryocyter |
CD79a | B-celler, plasma cells, megakaryocytes |
CD103 | HCL, rare T cell lymphomas |
CD117 | AML, mast cells, stromal tumors (GIST), plasma cells |
bcl-2 | Mature B cells, (except benign GCC), T cells, and FL |
Heavy Chains (IgG, IgA, IgM, IgD) | B cells, plasma cells, DLBCL with ALK expression |
HLA Dr | AML (except APL), B cells monocytes |
Light chains (kappa or lambda) | B cells (surface), plasma cells (cytoplasmatisk) |
TdT | pre-B-ALL, pre-T-ALL, vissa AML och hematogoner |