kronisk njursjukdom (CKD) beskriver onormal njurfunktion och/eller struktur. Det är vanligt och finns ofta tillsammans med andra tillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdom och diabetes.
’National service framework for renal services’ antog US ’National Kidney Foundation njursjukdomsresultat quality initiative’ (NKF-KDOQI) klassificering av CKD. Denna klassificering delar CKD i 5 steg beroende på omfattningen av en persons förlust av njurfunktion. Steg 4 CKD definieras av en glomerulär filtreringshastighet (GFR) på 15-29 ml/min/1,73 m2 och steg 5 med en GFR på mindre än 15 ml/min/1,73 m2.
CKD utvecklas till dessa mer avancerade stadier hos en liten men betydande andel människor. År 2010 rapporterade Health Survey för England en prevalens av måttlig till svår CKD (steg 3 till 5) på 6% hos män och 7% hos kvinnor, i procent av den totala befolkningen i England. CKD steg 4 och 5 rapporterades med en prevalens på 1% eller mindre. Även om denna siffra kan verka liten, översätts den till en prevalens på upp till 520 000 personer bara i England.
när CKD steg 5 går vidare till slutstadiet njursjukdom (ESRD), vissa människor utvecklas till njurersättningsterapi (RRT). Det brittiska Njurregistret rapporterade att 49 080 vuxna patienter fick RRT i Storbritannien i slutet av 2009. Av dessa fick 25 796 RRT i form av dialys (en population som ibland klassificerades CKD steg 5D).
när njurdysfunktionen utvecklas finns det en högre risk för dödlighet och vissa comorbiditeter blir allvarligare. Hyperfosfatemi är ett exempel på detta och uppstår på grund av otillräcklig filtrering av fosfat från blodet av dåligt fungerande njurar. Detta innebär att en viss mängd fosfat inte lämnar kroppen i urinen utan istället förblir i blodet vid onormalt förhöjda nivåer.
höga serumfosfatnivåer kan direkt och indirekt öka utsöndringen av paratyreoideahormon, vilket leder till utveckling av sekundär hyperparatyreoidism. Vänster obehandlad, sekundär hyperparatyreoidism ökar sjukligheten och dödligheten och kan leda till njurbenssjukdom, med personer som upplever ben-och muskelsmärta, ökad förekomst av frakturer, avvikelser i ben-och ledmorfologi och förkalkning av kärl och mjukvävnad.
för vuxna med stadium 4 eller 5 CKD som inte är på dialys, UK Renal Association riktlinjer rekommenderar att serumfosfat bibehållas vid mellan 0,9 och 1,5 mmol/l. för vuxna med stadium 5 CKD som är på dialys, rekommenderas att serumfosfatnivåer bibehållas vid mellan 1,1 och 1,7 mmol/l. på grund av förbättrad avlägsnande av fosfat från blodet genom dialys, vuxna på dialys har olika rekommenderade nivåer till dem med stadium 4 eller 5 CKD som inte är på dialys.
för barn och ungdomar med stadium 4 CKD rekommenderar NKF-KDOQI-riktlinjerna och europeiska riktlinjer för förebyggande och behandling av renal osteodystrofi att serumfosfat bibehålls inom åldersanpassade gränser. För de med stadium 5 CKD, inklusive de på dialys, rekommenderas att serumfosfatnivåerna bibehålls vid mellan 1, 3 och 1, 9 mmol/l för de i åldern 1-12 år och mellan 1, 1 och 1, 8 mmol/l under tonåren.
Standardhantering av hyperfosfatemi innefattar användning av både farmakologiska och icke-farmakologiska ingrepp, samt tillhandahållande av utbildning och stöd. Det finns dock stor variation mellan enheter och praxis i Storbritannien i hur dessa interventioner används. I slutet av 2009 visade data från UK Renal Registry att endast 61% av patienterna som fick hemodialys och 70% av patienterna som fick peritonealdialys uppnådde serumfosfatnivåer inom det rekommenderade intervallet. Detta, tillsammans med en stigande prevalens av CKD, ledde till utvecklingen av denna kliniska riktlinje för hantering av hyperfosfatemi.
riktlinjen antar att förskrivare kommer att använda ett läkemedels sammanfattning av produktegenskaper för att informera beslut som fattas med enskilda patienter.
denna riktlinje rekommenderar vissa läkemedel för indikationer för vilka de inte har ett brittiskt godkännande för försäljning vid tidpunkten för offentliggörandet, om det finns goda bevis för att stödja denna användning. Förskrivaren bör följa relevant professionell vägledning och ta fullt ansvar för beslutet. Patienten (eller de som har befogenhet att ge samtycke på deras vägnar) bör ge informerat samtycke, vilket bör dokumenteras. Se Allmänna Medicinska rådets goda praxis vid förskrivning och hantering av läkemedel och enheter för ytterligare information. Om rekommendationer har gjorts för användning av läkemedel utanför deras licensierade indikationer (’off-label användning’), dessa läkemedel är märkta med en fotnot i rekommendationerna.