Abstrakt
Catherine Sawbridge Macaulay Graham (eller Catherine Macaulay, som hon oftast kallas) är välkänd som historiker och som feminist. Hennes meriter som både politisk radikal och feministisk vila på hennes mästerskap av frihet och jämlikhet i skrifter som spänner över de två revolutionerna av sjuttonhundratalet, den amerikanska och den franska. Det arbete som hon är mest känd för, hennes historia av England publicerades mellan 1763 och 1791 och sammanfaller därför med denna revolutionära period. Hennes en avhandling om Immutability of Moral Truth (1783) dök upp under året som markerade slutet på det amerikanska självständighetskriget. Hennes brev om utbildning (1790) dök upp strax efter den franska revolutionen. Utöver dessa ingrep hon direkt i tidens politiska debatter, mest framträdande i sina attacker mot Edmund Burke som hon kritiserade 1770 i sina observationer om en broschyr med titeln tankar om orsaken till nuvarande missnöje som publicerades samma år. Hon försvarade också den franska revolutionen mot Burke i sina observationer om reflektionerna från höger ärade Edmund Burke om revolutionen i Frankrike (1790). Denna sista är bara ett av flera kända svar på Burke skriven till försvar för den icke-konformistiska predikanten, Richard Price, som redan är berömd för sitt försvar av den amerikanska revolutionen.1 Det var prices positiva bedömning av den franska revolutionen i hans predikan, en diskurs om vårt lands kärlek (1789), som orsakade Burkes antirevolutionära reflektioner om revolutionen i Frankrike (1790). Macaulays observationer följdes av två andra välkända prisförsvar mot Burke: Tom Paine ’s Människans rättigheter (1791) och Mary Wollstonecraft’ s en rättfärdigande av människans rättigheter (1792). Macaulays feminism är tydligast i hennes brev om utbildning (1790) där hon argumenterar för jämställdhet mellan könen och för jämlikhet i utbildning av pojkar och flickor.2 brev om utbildning sammanfattar etiska teman från hennes minst lästa bok, en avhandling om den moraliska sanningens oföränderlighet (1783).