denna artikel utforskar den generativa roll som barnsamarbetare kan ha i utvecklingen av en ekologisk prestationspraxis. Det belyser hur barn unikt kan göra det ekologiska i samband med att utforma professionell samtida prestanda. Specifikt, den här artikeln fokuserar på en övning-ledd forskning, Wild Life – ett prestationsprojekt som sitter mellan koreografi, levande konst och samtida teater. Wild Life involverade samarbete med åtta professionella och icke-professionella artister mellan nio och 60 år för att samarbeta utforma en föreställning som utforskade och antog ’vildhet’. Processen att samskapa, styra och kritiskt reflektera över det vilda livet har lett mig att föreslå att samarbete mellan generationerna är en särskilt dynamisk prestationsekologi för att förstå och utveckla en ekologisk praxis.
huvudförslaget i denna artikel är att den ekologiska potentialen för prestanda ligger i aktualiteterna att utforma i samarbete med olika människor, där barn behandlas som skickliga och skickliga konstnärer i sig som har unika prestationsestetik, stilar och förmågor. Jag diskuterar hur barnsamarbetare kan göra det möjligt för levande teaterföreställning att göra det ekologiska i sina mycket lägen och stunder av antagande. Jag föreslår att spontaniteten och pragmatismen i, vad jag kallar, barnautövarnas rättvisa, implicit kan uppmärksamma vad Jane Bennett (2010 Bennett, Jane (2010) Vibrant Matter: A Political Ecology of Things, London: Duke University Press. ,) beskriver som människans ’vitala materialitet’ och genom att göra det kan prestanda uppmärksamma vår oundvikliga mänskliga sammankoppling och interaktivitet med(i) livlig icke-mänsklig Materia.
denna diskussion för olika områden i dialog med varandra för att erbjuda en unik diskussion om barn, prestanda och ekologi. Dessa fält är: prestanda och ekologi; barn i samtida prestanda; intergenerationell praxis; och vital materialism.