chanson de geste representerar den första manifestationen av en fransk litterär tradition, med sin äldsta bevarade skrivna text från omkring 1098. Detta är Chanson de Roland, bevarad i Oxford manuskriptet Digby 23. Dessa chansons, och Chanson de Roland i synnerhet, har varit i fokus för kritisk uppmärksamhet från artonhundratalet och framåt, som teorier om deras ursprung, medel för deras sammansättning och spridning, deras förhållande till historien, och deras funktion som ideologiska och litterära modeller har upprepade gånger konstruerats och dekonstrueras. Oavsett om vi tar den åsikt som Gaston Paris uttryckte i slutet av artonhundratalet och ser chansons de geste som verk av den kollektiva fantasin som växte och utvecklades som en del av ett växande nationellt medvetande (traditionalism), eller om vi hyllar Joseph B. Den väsentliga punkten att notera här är att episka texter, till sin natur som texter som spänner över den muntliga/litterära klyftan, var föremål för mouvance – det vill säga återuppfinning, förnyelse och omskrivning. Även om de komponerades som integrerade dikter, deras efterföljande spridning genom sång och prestanda, och genom upprepad kopiering genom åren, producerade levande texter, öppna för transformation och förnyelse som svar på deras förändrade sammanhang.